MOVITZ50
EN LÄNKSAMLING
HEMFOTOLÄNKARDIVERSE FOTO OCH DATORPROGRAMTOPPLISTOR OCH LÄNKKATALOGERALLMÄNNA LÄNKARHUMOR OCH SPELDAGENS SUDOKU OCH ONLINESPELWEBBDESIGN OCH BANNERBYTENFREDMANS EPISTEL No 33, No 72, No 35, No 81 och No 30
FREDMANS EPISTEL No 33, No 72, No 35, No 81 och No 30
                                                                                                                                                                                                                                                                    


                                
  Vill ni veta mer om Bellman; klicka på bilden ovan.

STOLTA STAD
 
       

 
 
  TORD LINDHÉ TOLKAR
FREDMANS EPISTEL N:o 33

1:o Om Fader Movitz's öfverfart til Djurgården,
och 2:o om den dygdiga Susanna.
 


Was ist das? Ge rum vid Roddar-trappan. Undan Bir-
filare, Skoputsare, Tullsnokar och Matroser! -  Hurra! Lägg
sillstjerten på ölkannan. -  Trumf i bordet! -  Tig Käring.
-  Svafvelstickor här, sex knippor För en hvitten. -  Trumf
i bordet! Åtta styfver håller jag. -  Courage du gamla
Granadör! -  Vänd opp och ner på bolsfoten. Kullerbytta
med Madamen i skjulet, Citronerna på duken, och Spinn-
råcken på taket, och Holländaren på Kistan. -  Ur vägen
Kolgubbar, Tvätterskor och Mjölk-Käringar. -  Gör inte af
med Nylänningen med sudna kringlorna om halsen. -  Gutår!
sup mig til. -  Släpp fram Movitz med Basfiolen. Mak åt
er Sillpackare, Bagarpojkar, Nyrenbergare, Skräddare och
Fogelfängare. Stig undan Herr Upsyningsman eller Ner-
syningsman eller hvad du är för en Brohuggare. -  Hjelp
opp blinda Gubben med Liran. -  Skuffas lagom. -  Slå'n
på truten. -  Släpp fram den där gullsmidda herren med
björnarna som dansa Pålska. Si tocken Amfojö, Susanna,
med en Markatta på axeln och en Säckpipa i munn. -
Trumla Trumslagare, Harlekin dansar och slår benet i vädret.
-  Friskt opp gossar, bottnen ur tunnan! -  Trumf i bordet!
-  Ta fast tjufven. -  Grefvens Lakej sätter åtta styfver i
potten; Åtta styfver för Jungfrun; Två styfver för Husaren.
-  Trumf i Klöfver. -  Där kommer Movitz. -  Åtta och
åtta gör mej Sexton, Fyra til så har jag Sjutton. -  Mera
Klöfver. -  Sex och Sex är Tolf. -  Åt du opp Hjerter Fru?
-  Ja du har vunnit. -  Kors så du ser ut Movitz! -  Nog
känner jag igen Peruken; han har lånt Skoflickarens Peruk
som bor midt emot Wismar i Kolmätar-gränd. -  Lustigt!
Basfiolen på ryggen, Tulpan på hatten, Valdthornet under
armen, och Buteljen i fickan. -  Stig i båten. -  Hvad säjer
den där gullsmidda Äppeltysken med Markattan på axeln?
-  Le diable! il porte son Violon, oui, par dessus l'épaule
comme le Suisse porte la hallebarde. -  Nu tar han til Valdt-
hornet. -  Prutt, prutt, prutt, prutt. -  Ach tu tummer taifel!
Er ferschteht sich auf der musik wie ein Kuh auf den mittag.
Movitz, bruder, willstu was Kirschen haben? -  Stig i båten
Susanna. Akta Köttkorgen. -  Hoppa ner lilla Syster med
Klippings-handskarna och Fisk-kassen. Hvar har hon varit?
-  Borta och manglat. -  Håll ut, håll ut, håll ut! Hvart
bär det? -  Åt Varfvet. -  Le diable! oh que non. -  Dit
justement hvor jeg peger, hvor then lille mensch, then soldat
med gule pexerne sitter i packen und beschteller. -  Non,
non, non, non, Ce n'est pas là. -  Richtich; Nå Djurgåln. - 
Oui Djurgål, oui Djurgål, oui par diefla besitta! -  Mäster
Nilses. -  Gantz richtich. -  Huta åt Krögarn på bryggan.
Där står han och skäller på Musikanten. -  Ah! il a peur
d'être battu. Fripon! -  Canalje! Hundsfott! Canalje! - 
Mäster Nilses? -  Oui, que le diable t'emporte! -  Hur hänger
det ihop? -  Excusiren sie mich; das ist alles lapperey; er
sagt nur der kläger dass er oftmahls seine bezahlung gefordert
und dass es der andere nicht geachtet hat, sondern ihm alle-
zeit mit smähworten begegnet ist. -  Hurra! Stöt i Valdt-
hornet. Susanna sjunger, vädrena spela och böljorna gunga.
Skjut ut.


 

-  -  -  Stolta Stad!
     -  -  -  Jag nu glad
     Förglömmer ditt prål,
     Ditt buller, larm och skrål,
     Dina Slott och Torn.
     Movitz blås i ditt horn -  -  - 
     Böljan slår, -  -  - 
     Båten går, -  -  - 
Bland Jakter och Skutor Spanjefararn står
      Segelstinn -  -  - 
     Går snart in -  -  - 
     I Cadix och Dublin. -  -  -

 

 Nalle, vil du ha nötter? -  Gå inte så nära Björnarna.
-  Stilla! Nymphen sjunger och Zephiren följer hännes
stämma.
 

-  -  -  Klang och skott!
     -  -  -  Kungens Slott
     Mot skyarna höjs,
     Och ögat ömt förnöjs.
     I en åldriger dal
     Syns en Arsenal. -  -  - 
     På en mur -  -  - 
     Syns en Kur -  -  - 
Med Gluggar och Flaggor, Mordgevär och Lur;
     Från dess vall -  -  - 
      Dån och Knall; -  -  - 
     Från bergen återskall. -  -  - 


 

Vågorna glänsa och glittra, de svalkande ilningarna för-
nöja. -  Kostar det på, Movitz? -  Gutår! -  Men se vid
stranden snedt öfver. Se hvad blågula och gröna bilder som
timra i skuggan af den up och nedvända mörkbruna kölen.
Hamrarna knacka så tätt. Märker du åt höger en Grekisk
Tempelbyggnad på en högd? och nedanför i vattubrynet, - 
se hvad för en skog af gungande master med fladdrande
vimplar. -  Solen baddar, Klockorna ringa, Trummorna dundra,
Fanorna fläkta, Pikarna glimma, Klockspelarn drillar och
klämtar. -  Korken ur buteljen. -  Movitz kastar hatten och
peruken i böljorna, och dricker hela Verldens skål. -  Klang
i hornen! Hvila på årorna. Sjung Susanna.


 

-  -  -  Hvad jag ser!
     -  -  -  Ulla ler.
     Solhatten i hand
     Med rosenröda band,
     Bröst-bouquet, gröna blan,
     Nopkins-kjol, Falbolan. -  -  - 
     Skön och känd, -  -  - 
     Snörd och spänd -  -  - 
Hon hoppar ur båten med en kullrig länd.
     Kära du, -  -  - 
     Jag ref nu -  -  - 
     Mitt förklä midt i tu. -  -  - 

 

-  -  -  Raillerie!
     -  -  -  Lät nu bli;
     Jag skulle bara gå
     Til Slagtarhuset. -  Nå!
     Men nu sitter jag här;
     Det i hjertat mig skär. -  -  - 
     Innan kort -  -  - 
     Vår Transport -  - 
Är framme. -  Sitt stilla, tag min ros ej bort.
     För Mossiö -  -  - 
     Skal jag mö -  -  - 
     I dessa böljor dö. -  -  -
 
 
     



                            
 
 


GLIMMANDE NYMF
 
 
 
 
 

THORD LINDÉ TOLKAR
 
FREDMANS EPISTEL NO 72
Lemnad vid Cajsa Lisas Säng, sent om en afton.
 
* * *
 Glimmande Nymph! blixtrande öga!
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga!
     Menlösa styrka!
     Kom, kom nu at dyrka,
     Vid et smalt och utsläckt ljus,
     Sömnens Gud, vår Morpheus.
Luckan ren stängd, Porten tilsluten,
Natthufvan ren din hjässa kringknuten,
Ren Norströms Pisk-peruk
den hänger på sin spik.
Sof, somna in vid min Musik. :||:

 
* * *
 
 Bofinken nyss, nyss, Caisa Lisa,
Slumrande slöt sin qvittrande visa;
     Solen nyss slocknat,
     Och Fästet har tjocknat,
     Enslighetens tystnad rår;
     Jag til Fröjas dyrkan går.
Regnet nedöst i bullrande låga,
Hvälfver i skyn sin brandgula båga,
Som randas lugnt och skönt
Af purpur guld och grönt,
Sen jorden Jofurs åska rönt. :||:
 

* * *
 Somna min Nymph! dröm om min Lyra,
Til dess vår Sol går opp klockan fyra,
     Och du dig sträcker,
     Och armarna räcker
     Til min kanna och min famn,
     Eldad af mit blod och namn.
Caisa du dör, Himmel! hon andas;
Döden ger lif och kärlek bortblandas.
Men fast din puls slår matt,
Så blundar ögat gladt.
Håll med Fioln; god natt! god natt! :||:
 


                            
 
 


BRÖDERNA FARA VÄL VILSE IBLAND

 
 
 
 
 
THORD LINDÉ TOLKAR
 

FREDMANS EPISTEL N:o 35
Angående sin Sköna och hännes obeständighet.

Bröderna fara väl vilse ibland
Om glasen men intet om krogen;
Alla de hitta til drufvornas land.
Drick bröder, drick litet grand.
Hör hur de stulta och skrapa i sand,
Famla på dörrar och bulta med knogen,
Ragla och tumla med stopet i hand,
Och blöda om tunga och tand.
Fader Movitz, slå i, slå i!
Min flicka har glömt mig, jag dör trogen;
Natt och dag jämt i fylleri,
Skal all min sorg gå förbi.
 

* * *
 
Bröderna gräla om brickor och kast,
Vid Ölbägarn jämt demonstrera;
Somliga dricka et qvarter i hast,
Och draga klingorna hvasst;
Tärningar trilla, och brickan står fast;
Gubbarna slamra och stolt discurera
Än om et kyrktorn och än om en qvast;
Men Kyparn han svär som en gast.
Hå ja ja ja, det är så, ja!
Slå eld på min pipa, ge mig mera.
Flickans skål uti tankarna,
Fast hon har kostat mig bra.
 
* * *
 
Ja jag har gett hänne skänker och guld;
På barnhuset skaffa jag Barnet;
Barnet det dog; med Calas på dess mull
Jag söp Dödgräfvaren full.
Ofta ha Paltarna gått på patrull
Jag har då friat det lid'liga skarnet,
Vågat för hänne båd' ryggbast och hull,
Och slagit de hjeltarna kull.
Men, min Anna Greta! men!
Nu är jag lik fogeln snärd i garnet,
Som vil ut til sin frihet igen,
Och har knapt döden til vän.
 
* * *
 

Slå i åt mig; kanske smärtan förgår
Af safternas ljufliga syra.
Tårarna rinna på näsan; Gutår!
Mitt hjerta bättre nu mår.
Knapt har jag lefvat i femtio år,
Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra,
At sådant Finkel som jag söp i går
Är kostligt mot kärlekens sår.
Dryp en droppa eller två,
Och häll den på hjertat, häll man fyra;
Svedan skal ta mig tusand förgå;
Tag blott en sup ofvanpå.
 
* * *

 
Aj! när jag tänker uppå hännes hy
Och ögonens brinnande lekar,
Hjertat af ängslan så tungt som et bly
Vill från buteljerna fly;
Bröstet det liknar en sväfvande sky;
Fröja mig lockar och Fröja mig nekar;
Händerna fängslas, mig ögonen bry.
Ach himmel! min sorg blir nu ny.
Men, min Anna Greta! nog,
Nog vet du nu väl på hvem jag pekar,
Fan i dej så du mig bedrog!
Slå kypare i. -  Det är nog.
 


 
                             
 
 

MÄRK HUR VÅR SKUGGA
 
 
 
 
 

IMPERIET TOLKAR

FREDMANS EPISTEL N:o 81
Til Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen,
diktad vid Grafven.
Dedicerad til Doctor BLAD.

 Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
    Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
    Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
    Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
    Grafsten öfver vår Syster.
 
* * *
 
(Ach längtansvärda och bortskymda skjul,
    Under de susande grenar,
Där Tid och Döden en skönhet och ful
    Til et stoft förenar!
Til dig aldrig Afund sökt någon stig,
Lyckan, eljest uti flygten så vig,
    Aldrig kring Grifterna ilar.
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?
    Bryter fromt sina pilar.)
 
* * *

 
 Lillklockan klämtar til Storklockans dön,
    Löfvad står Cantorn i porten;
Och vid de skrålande Gåssarnas bön,
    Helgar denna orten.
Vägen opp til Templets griftprydda stad
Trampas mellan Rosors gulnade blad,
    Multnade Plankor och Bårar;
Til dess den långa och svartklädda rad,
    Djupt sig bugar med tårar.
 
* * *

 
Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal,
    Grälmakar Löfberg, din maka;
Där, dit åt gräset långhalsig och smal,
    Du än glor tilbaka.
Hon från Danto bommen skildes i dag,
Och med Hänne alla lustiga lag;
    Hvem skall nu Flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig är jag;
    Vi är torstiga alla.
 



 
                       
 
 
DRICK UR DITT GLAS
 
 
  N:o 30
FREDMANS EPISTEL
Til Fader Movitz, under dess sjukdom, Lungsoten.
Elegie.

 
*

Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven.
-  -  -  Knäpp nu Octaven;
Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår.

 
*
 
Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
Nedkramadt bröst och platta skulderblad.
Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder
Ligger så sväld och fuktig som i bad;
Handen är svettig och ådrorna stela.
-  -  -  Knäpp nu och spela;
Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad.
 
*
 
Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker;
Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud;
Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker;
Mjuk som en svamp är sena märg och hud.
Andas. -  Fy tusand! hvad dunst ur din aska.
-  -  -  Län mig din flaska.
Movitz, Gutår! Skål! Sjung om vinets Gud.
 
*
 
 
Utur hans kärl din död i droppar flutit
Helt oförmärkt med löje, sång och ro.
Ja detta glas bedröfligt inneslutit
Glödande maskar, vil du Movitz tro.
Alt är förtärdt, dina ögon de rinna,
-  -  -  Tarmarna brinna.
Orkar du ropa än gutår? -  Jo jo.
 
*
 
Nå så gutår! dig Bacchus afsked bjuder,
Från Fröjas tron du sista vinken får.
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder,
Som nu med våld ur dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda
-  -  -  Skull' du åstunda
Ännu en fälsup? Vill du dö? -  Nej, Gutår!


 
 



HEMFOTOLÄNKARDIVERSE FOTO OCH DATORPROGRAMTOPPLISTOR OCH LÄNKKATALOGERALLMÄNNA LÄNKARHUMOR OCH SPELDAGENS SUDOKU OCH ONLINESPELWEBBDESIGN OCH BANNERBYTENFREDMANS EPISTEL No 33, No 72, No 35, No 81 och No 30